Visdom från Högre Världar!

                           

Det är upp till var o en att ta till sej det som känns rätt i hjärtat!  ♥

                                     

                           

                                                                                                                                 

                                                                                                                      ♥ Ni borde leva
                                                                        I upplysningen o kunskapens solsken övertygade om att ni är odödliga andar
                                                                         och att ingenting nånsin kan skada ER! Det människan fruktar mest är döden.
                                                                            Det Finns ingen rädsla så förlamande som den som griper människan
                                                                                     då Hon tänker på möjligheten av fullständigt utplånande.

                                                                                    Och ingen sorg är så stor som den en oupplyst människa erfar
                                                                                               då någon högt älskad dör bort från henne.
                                                                           Men försök att förstå detta..döden är ingen tragedi för den som dör.
                                                                                          Det blir en tragedi bara för den som lämnats kvar.
                                                                      Att komma från mörkret in I ljuset börde inte vara något att sörja över.
                                                                                               Om ni sörjer gör ni det över en egen förlust
                                                                                och inte över den som I själva verket flyttat till andevärlden
                                                         .han har det mycket bättre än ni .han kommer inte mer att lida över kroppsliga skador eller sjukdomar.

                                                                                 Han kommer obehindrat att få GE uttryck för alla de gåvor han fått
                                                                                           och han blir I stånd att bättre tjäna de behövande.
                                                           ni saknar den tillvanda närvaron av den fysiska kropp ni inte längre ser men det verkliga är alltid där
                                                                                                     fast ni inte kan känna o ta på det.
                    försök se bortom de fem sinnenas värld och försök att fatta något av den rikedom som följer med kunskapen om andliga realiteter.
                                                                      Bör ni vara ledsna för att dom är befriade från lidanden ålderdomssvaghet och trötthet..
                                                                                   skall ni vara ledsna för att dom nu fritt kan utveckla sina gåvor
                                                                                     och glädja sig över att få syssla med sina naturliga intressen.

                                                     Nej ER sorg är inte bra...ni sörjer er egen förlust och tänker på vad ni saknar och vad ni ska tåla och genomgå
,                                                                                         ett liv I ensamhet berövade den kärlek som berikade det...
                                                                                               men ni tar fel! Det behöver inte vara nån ensamhet ..
                                                                    döden kan inte skilja ER från dom ni älskar ty kärleken söker alltid det som tillhör den.

                                                                                                            ER sorg beror på okunnighet!
                                                              Om ni bara tar bort okunnighetens skygglappar från ögonen så kunde ni se hur strålande dom är
                                                                                                           dom som gått över till andevärlden.
                                                                       Genom kunskap fattar ni att dom ni älskar är närmare ER nu än vad de någonsin varit. 
                                                             Ni skulle då kunna känna den glädje som följer med förståelse och insikt I andlig verklighet.
                                         sörj inte över att larven utvecklats till en vacker fjäril och gråt inte när en bur öppnats och en fågel släppts UT I det fria.
                                                                                                         gläd ER över att själen blir befriad!
                                                                                        Ni kan få del av den skönhet och glädje som är deras,
                                                                     dom som gått före ER om ni bara ville frigöra dom krafter som den store Anden givit ER!
                                                           Ni skall då förstå dödens mening och inse att döden endast är ett steg vidare till andens fria värld!                            
                                                                                                                           utdrag ur en bok!

                                                                 

                                                                                                           

                                                                                                                                                   

                                                                                                                                             
                                                                                                        

                                       Livet på jorden
                                    Ger oss bara en blek aning
                                  Om det vi får erfara
                                   när vi lämnar vår jordiska kropp
                                   Och fortsätter livet på det andliga planet!

                                    Vi är ofta hos våra närmaste på jorden men dom ser oss inte.
                                  Vi ingriper inte störande I deras liv vi bara hjälper dom när vi kan det.
                                       Vi är inte på någon annan planet utan I ER omedelbara närhet men ändå på ett helt annat plan.
                                          Vi utvecklar våra andliga krafter och egenskaper och hjälper dom som behöver hjälp.

                                    Vi lever I en värld som enligt mångas uppfattning inte existerar
                                      men som befinner sej I närheten av ER egen värld på ett osynligt ocillationsplan.
                                    Vi kan se och höra livet på jorden... Med vissa begränsningar kan vi ta del av det.
                                  Detta förmår vi enligt kärlekens lagar!

                                      döden är en skön andlig upplevelse. för många blir livet efter döden en stor överaskning.
                                De flesta människor är inte beredda på att finna att de I själva verket inte är döda utan
                                      att dom alltjämt känner älskar och på alla sätt lever liksom på jorden då dom alltjämt bodde I sina kroppar!
                                      Det är en glädje att se dessa möten efter tiotals år av skiljsmässa.
                                        anhöriga o vänner väntar på den som skall dö för att dom åter ska få vara tillsammans.


                                      Det är inte alls ovanligt här att man träffar anhöriga som man knappt längre minns att man träffat I jordelivet.
                                    Den andliga metamerfos man genomgått har kanske strukit UT minnen av tiden på jorden, namn o detaljer.
                                   Men kännslorna Finns alltid kvar inom en och kärlekens band förenar åter människa med människa!
                               på jorden kan man inte föreställa sej vilken kärlek och skönhet som råder I denna andra verklighet.
                                 Dom som kommer hit förvånar sej ofta över färgerna..friden och skönheten som inte kan skildras med jordiska ord!
                                          Den atmosfär som råder här av kärlek o harmoni är alldeles påtaglig.

                         
                             Vi får ofta hjälpa nykomlingar som inte kan förstå hur dom har kommit hit
                                  och hur olikt allting är de felaktiga uppfattningar de flesta har haft om livet efter döden.
                                     människorna borde veta mera om detta för då skulle deras dödsfruktan helt försvinna.
                               när man inser att vi hela tiden har kontakt med våra närmaste att vi lever I en vacker omgivning
                                 och kan hjälpa våra anhöriga både på jorden och här på andra sidan.
                                 då fattar man äntligen att det Finns ingen död!  
                  *utdrag ur en bok!

             

                                                                                                                                                                                            
           
           
                             Livet är evigt!                       
                                      Det existerar ett underbart samband mellan oss och dem som genomgått döden, den stora förändringen.
                                De är i verklig inre mening med oss, de känner våra tankar och känslor och besvarar dem.
                       Djupt i vår andliga natur, i vårt hjärtas innersta gömslen,
                          där våra ljuvaste minnen bor äger en verklig gemenskap rum -
                             men ingalunda genom några s k andemeddelanden, syner eller knackningar.

                                 Den odödliga varelsen har gått vidare.
                                         Den har avkastat den fysiska kroppens börda och det materiella livets tryck.
                         Den rör sig i rymder bortom den jordiska,
                           och vi skall inte söka kalla den tillbaka av nyfikenhet eller för att få lindring i vår sorg.

                  Livet är evigt.
                 Själen existerar efter döden på samma sätt som solen sedan den gått ned,
                                och därför bör vi inte känna som om vi förlorar den som dör.
                             Även om våra öron ej kan förnimma det eller våra ögon se,
                              och intet yttre tecken kan skänka oss tröst,
                             finns det likväl någonting inom oss som säger att vi på inre plan är evigt förbundna med dem vi verkligen älskat.
                             Allt som i deras liv var sant och upphöjt, allt som band dem till oss, lever alltjämt.
                      Det som var ädlast och bäst hos dem
                     äger vi ännu i våra minnen av deras föredömen och högsta strävanden.

                    Allt som här hör oss till är för evigt vårt
                        . De band som förenar oss med syskon, föräldrar, make, barn och goda vänner, är inte av tillfällig art
                 - att tänka så vore en skymf mot den gudomliga lagen.
                               Någonstans, någon gång och på något sätt skall vi åter komma att stå dem nära som vi älskat, och som gått bort...

                            För att människan skall kunna komma i åtnjutande av sin rätt till evigt liv
        ,          måste hon söka fatta sitt samband med det universella livet och bli medveten om sin odödlighet och sin gudomliga natur.
                Vi måste söka det gudomliga inom oss,
                                    den verkliga inre människan, den odödliga människan inom den dödliga.

                           Jag tror inte att det finns någon människa som ej känt maningen från denna sin gudomliga natur.
                              Den måste någon gång ha nått henne, om också blott för ett kort ögonblick eller en enda dag,
                              då hon känt den värme som fyller sinnet med frid och hopp,
                              sprider ljus och glädje över livet och kommer oss att fatta den sanna verkligheten.

                          Vi vet alla att vi i vårt hjärta hyst längtan
                           som aldrig blivit tillfredsställd och ideal som inte uppnåtts.
                     Det fordras många och långa liv
                 för att bringa oss till de medvetandets höjder
                     som det är vår bestämmelse att nå.

                          Stora skalder, musiker och tänkare utför ofta långt mäktigare ting än deras hjärnförstånd
                   ensamt skulle kunna frambringa,
                         och detta utgör beviset för att själen är i besittning av en djupare och äldre erfarenhet,
                                och det ger också en antydan om de gudomliga förmögenheter som är latenta i vår natur.
                                Jag kan aldrig höra en stor sångare utan att inom mig göra den reflexionen att
                       om detta kan åstadkommas av intelligens, musikalisk begåvning, träning och temperament,
                       hur mycket rikare och härligare skall han inte kunna frambringa
                                               när han vunnit kunskap om sin inneboende gudomlighet...                     
                    

                   Den högsta delen av vårt väsen är odödlig, och vår väg sträcker sig in i evigheten.
                          Vi går evigt framåt, utvecklas oavlåtligen, och måste i sinom tid enligt lagarna för vår tillvaro uppnå fullkomning
                             . Se ut över den gränslösa ocean av möjligheter som ligger framför oss, över oändligheten av aldrig upphörande liv
.                        Ge akt på hur allting rör sig framåt i en oavlåtlig strävan mot högre ideal
                                   och mot ett utrotande av varje lära och idé som kan verka hämmande på själens tillväxt...

               Människosinnet har ännu inte fått en tillräckligt vid syn på livet
             . Den uppfostran vi under tidsåldrar fått har lärt oss att se endast till tingens yta
                 . Vi lever liksom i en liten vrå för oss själva och blundar för den övriga delen av universum...

                                Hur många stora tänkare har inte till den grad nedtyngts av den ständiga kampen för tillvaron
                              att de till sist glömt sina höga ideal och gått vilse i livets stora ödemark!
                            Hur många stora kompositörer har inte redan i början av sin bana gått bort,
                          nedtryckta av materiella svårigheter och andligen uthungrade!
                         Hur många stora konstnärer har inte hämmats i utvecklingen av sin begåvnings bästa och ädlaste egenskaper!
                       Allt detta till följd av bristande kunskap om människosjälens oändliga möjligheter, makt och upphöjda bestämmelse!

              För att komma i nära gemenskap med de eviga tingen måste vi leva liv efter liv
                     och göra erfarenhet efter erfarenhet. Vi måste lära känna både sorg och bekymmer, ångest och förtvivlan.
Det är därigenom vi så småningom skall bringas till eftertanke
och till att i vårt hjärta söka den kunskap som övergår allt förstånd,
                                 liksom den frid som skall förbli i oss under alla dagens och nattens timmar, i sorg och glädje.

      

                       När ni är nedtyngda av sorg och ur stånd att fatta meningen med livet,
                       men så det ögonblick kommer när ni kan glömma er smärta och stänga dörren till det förflutna
                          så att lugna känslor åter börjar uppstå inom er -
                ge då noga akt på dessa och ni skall i dem finna vittnesbördet om den högre lagens misskund
                        och den barmhärtighet som utströmmar från tillvarons hjärta.
                                       Det finns ingen slump i livet, ingen tillfällighet, utan allting står under den gudomliga lagens ledning.           
                           Även om en människa dör i tron att vi bara lever ett enda liv på jorden skall hon,
                              när döden inträtt, vinna klarhet och genomstrålas av det ljusaste hopp.
                        Ty just då själen står i begrepp att frigöra sig från sitt fysiska hölje,
                       när läpparna tystnat och sinnet synes ha förlorat sitt medvetande
                 , undfår den en underbar och osviklig kunskap.
                   Den fattar då hur overkligt det nyss tillryggalagda livet i själva verket varit,
                 och att allt vad den här uträttat är ofullbordat verk.
                              Minnet får för ett ögonblick en genomträngande styrka på samma gång som ett starkt andligt ljus
                 kastas på den väg själen nu har att gå,
                            och den ser både hur annorlunda mycket kunde ha varit och vad som ännu återstår att utföra.
                       Då grips själen av ett starkt begär efter att få ännu ett tillfälle att verka,
                     efter att med den nu vunna erfarenheten få börja på nytt - få gottgöra begångna misstag,
                        göra nya bemödanden, bygga upp ett nytt liv med större insikt
                     . Och i själva denna längtan ligger dess uppfyllelse,
                    ty i enlighet med den gudomliga utvecklingsplanen
                        erbjuds vi oupphörligt nya tillfällen till framåtskridande...
                   katherine Tingley.

                      

                Stäng Fönstret!